Jag vet att det gör ont

att förlora en vän. En person man trodde kände samma sak som en själv. Men när det visar sig att personen inte alls känner som du, är det ingen idé att försöka mer. Och är man så blind att man inte ser hur mycket din vänskap är värd så ska man inte ha den heller. Förstår man inte vem du är och vad du kan ge så är det inte värt en liten fajt ens.

Men du, alla andra som älskar dig finns kvar, och vi går ingenstans.

Kan vara så att vissa tar åt sig, andra inte. Känner du dig träffad?