Läste nyss en text av en mamma vars dotter har en funktionsnedsättning. Hon är unik, på sitt sätt. Hon har rätt att vara det, liksom alla andra människor har rätt att vara unik. Ingen ska behöva få lida för att man är unik, på sitt sätt, oavsett vilket sätt det är.
Jag blir så ledsen när man läser om barn, men framför allt vuxna, som behandlar människor olika, bara för att man är unik. Det spelar ingen roll om man har en funktionsnedsättning, är gul, röd blå, har 3 ögon eller vad det än är. ALLA har rätt till en rättvis behandling!
Jag har, i min barndom och ungdom varit med om liknande mobbing, om man nu får kalla det så. Visst, det var milt jämför med många andra, men ändå, jag vet hur det känns att ha ont i magen varje morgon för att man måste gå till skolan. Jag har även familjemedlemmar, som i detta nu, har varit med om liknande saker och det gör så ont att veta hur dåligt man mår och hur illa det gör. Och att veta att alla barn, som idag är annorlunda, antagligen inte kommer få det lättare än vad barn hade när jag var i den åldern, är chockerande och otroligt märkligt. Jag hade hoppats på att vi idag hade ett öppnare sinne än för 20 år sen när vi knappt visste vad det var.
Och att dessutom inte vuxna står upp för barn, utan bara blundar, för "inte kan väl jag påverka".
Jag skulle önska att fler vuxna står upp för alla barn och ungdomar. Att det informeras i förskolor och skolor, mer utbrett, att "man inte är dum i huvudet bara för att man är annorlunda".
Min egen son, på 4 år sa för några månader sen: "Mamma, varför är .... svart?"
Vad svarar man på det? Jag sa bara: " Han är ju precis som du, eller hur?
Jag är UNIK, på mitt sätt. Du är också UNIK, på ditt sätt. Och inte tycker väl vi att det är okej att någon rackar ner på oss för det? Tänk på det
