11 maj 2010

Jag blir så arg!

Om man inte är nöjd i sitt förhållande, och framför allt inte med dennes familj, varför stannar man då? Om man alltid gnäller på vad ens sambo gör, varför stannar man? Om man inte vill umgås med familjen, som faktiskt ingår, varför hänger man kvar? Om man inte berättar om sina svåra och jobbiga saker i livet för familjen, så ge fan i att bli sur om ingen ger gensvar när du söker tröst.

Förlåt om jag inte känner empati, nu när jag vet vad som hänt, men jag kan inte, blev så besviken när ingen av er berättade, förklarade varför, utan bara kom med dåliga bortförklaringar.

Inga kommentarer: