Pappa ringde igår, samtalet började som vanligt; Hur mår du? Allt bra med Leon?
Jag svarade och frågade tillbaka och fick svaret: Jo, med mig är det bra....
Oron spred sig i kroppen, vad har hänt?
Mamma hade vandring i skolan idag, gick i godan ro med alla barnen i skogen och där på vägen låg den förrädiska kotten. Mamma halkade, och vips, benet var av.
Så efter operation och en natt på DS så väntar jag nu på samtal från henne så jag kan hämta hem henne och sen bara rå om min älskade mamma! Ge tillbaka en liten bråkdel av allt som hon hjälpt mig med genom åren.
Och Leon kanske kan få henne att glömma den onda foten för ett tag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar