Jo länge sen va det, men jag har varken haft lust eller ork att komma på något att skriva om. Men just idag kom den. Viljan av att dela med mig, tyvärr av ilska och frustration, men ibland behöver man skriva. I gåtor visserligen, men då får jag ut det i alla fall.
När man märker att ett skepp håller på att sjunka, kan man inte försöka hjälpa till att ösa då? Eller? Och när så många märker att det är fel på den som styr, kan inte alla göra sin röst hörd då? Eller vågar man inte det?
Jag är så less på att vara den som gnäller, ger kritik, får gensvar men ingen förbättring. Det är lite typiskt faktiskt. Men jag tänker inte grotta ner mig i det. Min framtid kommer att bli ljus, det vet jag, och på tisdag får jag förhoppningsvis konkreta svar på hur och när.
Annars flyter livet på. Leon växer och blir stor, alldeles för fort, men det kan inte hjälpas, eller? Går det att stoppa? Han säger och gör roliga och oförglömliga saker. Han är helt enkelt underbar.
R är den bästa i mitt liv, som aldrig(eller alltid, hur skriver man) förr. Han är mitt stöd, mitt allt, min man, min kärlek. Ja, ni vet hur det är :)
Bjuder på en bild från helgen, fick låna hairclips från Mela. Och ja, jag kommer skaffa mig egna. Sen att jag fjortistöntar mig kan inte hjälpas :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar