Många tycker säkert att det inte är något att hänga upp sig på. Men att förlora, och behöva släcka livet för en familjemedlem, är svårt. Asta, har funnits hos oss i nästan 10 år. Men igår tog det slut. Det går inte att beskriva det. Det är tomt, tyst och ganska ensamt. Visst, Kotte är kvar, men han börjar nog märka att han också är ensam snart.
Men det var dags, vi visste att hon inte skulle leva till jul, och vi var förberedda på det, men det hjälper ju inte när dagen kommer.
Så idag blir en lugn dag, tända lite ljus och försöka plugga för att skingra tankarna.
1 kommentar:
...
Skicka en kommentar